3.c 380–1400: VÄSTEUROPA (medeltiden) | HEM

 Hem | Bilder | Video

Hela Västeuropa kolonialiserades (kristnades) av den romersk-katolska kyrkan under medeltiden. Men det var långt ifrån självklart att Europa skulle bli kristet så det tog ungefär 1000 år. Det massproducerades kastrater i Europa för exportmarknaden i bland annat Verdun, Prag, Genua och Venedig. Dessutom kan kastrering av medi­cinska skäl ha varit vanligare än man tror. Så ’tillverkade’ kastrater var allestädes närvarande även i väst trots att det inte fanns någon motsvarighet till den omfattande och genomreglerade östromerska kastratkulturen, med undantag för det muslimska Spanien.
Det finns veterligen inga dokumentariska belägg för organiserad kristen kastratsång i medeltidens Västeuropa, men kyrkans kvinnoförbud gjorde att behovet av att få fram vuxna manliga sångare som kunde sjunga i det högsta omfånget var lika stort som i Östrom eftersom mer avancerad musik fordrar erfarna sångare. Kast­ratsång hade förekommit i Västeuropa sedan länge och det var lätt att få tag på kastrerade pojkar på slavmarknader så förutsättningarna för kastrat­sång fanns. Det finns indikationer på att kastratsångare sjöng både i och utanför kyrkan i exempelvis scenföreställningar och annan underhållning men inga säkra belägg. Därför måste man bland annat sätta sig in i vilka krav och som ställdes på yrkessångare för att få en bild av hur sannolikt det var att man använde kastratsångare.
Vi vet väldigt lite om hur dåtidens musik kunde låta och variationerna var säkert stora, men den sanktionerade kyrkomusiken verkar mestadels ha varit enkel fram till senmedeltiden och tycks inte ha varit särskilt uppskattad eller musikaliskt stimulerande. Kyrkliga auktoriteter satsade mer på att få kyrkosång att låta likadant över hela Europa än på kvalitet och nyskapande. Det kan ha bidragit till att det är ont om detaljerade beskrivningar.
Västeuropeiska notskrifter började växa fram under senare delen av medeltiden, men de är oftast enkla och inprecisa och användes mest inom kyrkan. De nya notskrifterna ledde av allt att döma inte till någon kreativ revolution utan användes i första hand som pedagogiska verktyg och som ett sätt att kontrollera musik. För kyrkan skapade musikregler utifrån spekula­tiva musikteorier med rötter i grekisk-romersk antik och försökte se till att sångare och andra musiker höll sig till regelboken. Att man misslyckades framgår av att det finns gott om belägg för att duktiga sångare struntade i normerna och skapade personlig musik som sångare alltid gjort genom att ornamentera, improvisera och göra egen musik. Men verkligt kreativa musiker kom troligen bäst till sin rätt utanför kyrkan, så det var troligen i första hand där som den mest avancerade och progressiva musiken skapades. Trots de nya notskrifterna förblev musiklivet i grund och botten gehörsbaserat.
Även människor i Europas utkanter bidrog till internationell kastratsång. Dels som kastrerade slavar eller fångar, dels som kidnappare och försäljare av pojkar. De nordbor som arbetade som lego­soldater (väringar) i Istanbul hörde ständigt kastratsång, i synnerhet de som tjänstgjorde i kejsarens livvakt. Dessutom skickades kastrater till nuvarande Ryssland som missionärer, områden där många skandinaver var verksamma. Det fanns inga vattentäta skott mellan folkgrupper, kulturer och religioner utan utbytet var omfattande. Det framgår inte minst av alla nya typer av musikinstrument som importerades till Europa under medeltiden. Detsamma gällde troligen sång.